Jag kan se tillbaka på bilder från 2007. Jag var så smal som en älva, dansade min bröllopsvals med vacker håruppsättning och var det någon som var ett troll i bergakungens sal så inte var det jag. Jag var ju en älva. Lätt som en fjäril när vi landade i Sorrento på vår bröllopsresa och drack en martini bianco på balkongen med medelhavet som sällskap.

Men nu är jag ett troll.

Ja jag vet och tror -jag kommer gå ner graviditetskilona denna gång också och kanske vara än mer peppad att göra så denna gång eftersom att detta kommer vara det sista barnet vi får. Det är vårt tredje gemensamma barn och min mans sjunde så det räcker liksom. Men jag är ett troll just nu. Magen i all ära. Men jag ryter och när jag gjorde det som älva så var det lättare att förbise. Ett troll är svårare att ha förståelse för. Svårare att förlåta. Lika bra att jag stannar inne tills det är april och min lilla trollunge kommer. Eller mitt lilla älvbarn. Tror mer på det sistnämda även om den har en trollmor till mamma.

Jag är arg och irriterad över kritik som jag får i mitt hem. Men när allting var perfet var det någonsin bra ens då?

Jag blir bara så irriterad och sur att jag förvandlas till ett troll som gormar och skriker på min mor när denna kritik kommer.

Men, Jag ska bli en älva igen så det så. Men även älvor kan ha överseende med lite damm och flingor i hörnen :)

Min mamma är väldigt omtänksam, snäll, kärleksfull och säger bara saer av omtanke och för atthon bryr sig. Visst. Det är jättefint. Men hon lägger sig i varje gång hon hälsar på oss, hur vi har det, varför det inte är mer städat, varför vi gör si eller så med barnen och hon suckar i teatralisk tysthet över hur hemskt ostädat och ohälsosamt vi har det .För barnens sull. Dessa stackars barnbarn som förmodligen kommer få allergichocker utav allt damm. Det skall tilläggas att min mor är städfanatiker. Nybliven pensionär och totalt manisk när det kommer till att ha det städat hemma. Hon kan inte städa ett ostädat hem så därför städar hon varje dag så det aldrig hinner bli ostädat. Jag förstår att det är ett stort intresse och när man inte har nåt annat kvar om dagarna än sin lägenhet och hur fint man kan göra i en lägenhet så blir självklart ett normalt hem rena skräckupplevelsen. Kom igen alla hemnet-knarkare där ute. Handen på hjärtat, inte fasiken har ni så där hotellrums eller visningshusstädat varje dag. Min mor har inget stort socialt kontaktnät vilket är synd, för hon verkar nämligen tro att det är endast hos oss som det är så här vanligt med lite flingor under bordet eller en disk som man inte ALLTID kastar sig över på kvällen utan spar till morgonen, eller att dammsugaren faktiskt går sönder. Inte i hennes värld. Där är allting felfritt och inget går sönder. Gör det det så går eller cyklar man till någon reparatör eller frågar sin felfrie son om han kan laga det. (Inga bad feelings Michael) Varför kan hon inte bara fatta att det är såhär en familj med tre barn och ett fjärde på väg (kommer i april) har det. Utan att vi är förtappade och ansvarslösa föräldrar. BLÄH!!!!!