Jag kan se tillbaka på bilder från 2007. Jag var så smal som en älva, dansade min bröllopsvals med vacker håruppsättning och var det någon som var ett troll i bergakungens sal så inte var det jag. Jag var ju en älva. Lätt som en fjäril när vi landade i Sorrento på vår bröllopsresa och drack en martini bianco på balkongen med medelhavet som sällskap.

Men nu är jag ett troll.

Ja jag vet och tror -jag kommer gå ner graviditetskilona denna gång också och kanske vara än mer peppad att göra så denna gång eftersom att detta kommer vara det sista barnet vi får. Det är vårt tredje gemensamma barn och min mans sjunde så det räcker liksom. Men jag är ett troll just nu. Magen i all ära. Men jag ryter och när jag gjorde det som älva så var det lättare att förbise. Ett troll är svårare att ha förståelse för. Svårare att förlåta. Lika bra att jag stannar inne tills det är april och min lilla trollunge kommer. Eller mitt lilla älvbarn. Tror mer på det sistnämda även om den har en trollmor till mamma.

Jag är arg och irriterad över kritik som jag får i mitt hem. Men när allting var perfet var det någonsin bra ens då?

Jag blir bara så irriterad och sur att jag förvandlas till ett troll som gormar och skriker på min mor när denna kritik kommer.

Men, Jag ska bli en älva igen så det så. Men även älvor kan ha överseende med lite damm och flingor i hörnen :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min mamma är väldigt omtänksam, snäll, kärleksfull och säger bara saer av omtanke och för atthon bryr sig. Visst. Det är jättefint. Men hon lägger sig i varje gång hon hälsar på oss, hur vi har det, varför det inte är mer städat, varför vi gör si ell...